Behov av egentid

De senaste dagarna har jag känt ett lite större behov av egentid... dvs tid bara för mig själv. Kan konstatera att egentiden i dagsläget är lika med noll i princip, bortsett från att jag kanske kommer ut och springer en halvtimme per vecka... Jag är med Charlie från tidig morgon till dess att han lägger sig och då menar jag att jag faktiskt är med honom rätt aktivt. Det är oftast hur roligt som helst, jag skrattar högt flera gånger om dagen åt saker som han gör och jag får ju se hur han utvecklas hela tiden. Det är inte direkt betungande att ha honom men ändå så känner jag att jag måste få lite mer tid för mig själv snart. Jag tror det enda raka är att bara se till att jag får det - att säga till resten av familjen att "Nu ska jag träffa XX i stan och jag kommer att åka in själv utan Charlie". Tror nästan att det är en tjejgrej, att vi är sämre på att ta för oss och skapa egentid än vad killar är.

När man är mammaledig finns det hur många aktiviteter som helst att hänga med på om man vill, det finns många mammor att umgås med och många kompisar att träffa över en lunch eller fika. Även det känner jag att är skönt att begränsa, för gör man en aktivitet så ryker hela dagen på något sätt. Idag tackade jag därför nej till att hänga med mammagruppen på promenad och fika "hemma-hos". Det känns mycket skönare att få en hel dag här hemma i lugn och ro på tomten. Finns ju en hel del saker att göra i och omkring huset. Igår hade jag oxå en hemmadag då jag bl.a. hann med att rensa rabatten som har sett bättre dagar... Nu ser den rätt ok ut, förutom att det är minimalt med blommor i den. Ytterligare en sak på to-do-listan: Köpa blommor och frön och plantera lite.

Nu sover Charlie och jag har faktiskt lite egentid... ska passa på att städa en toa eller nåt. Vilken härlig egentid va??? :-)

Matstunden är ett exempel på när jag får skratta åt Charlie, det är sååå kladdigt överallt och han kan se för rolig ut!!