12 år sedan sist...

Jag tog en rövare och kollade med en dags varsel om mina gamla gymnasiekompisar Anna H och Anke möjligen hade tid att ses en vända. Det visade sig att Anna kunde ses på förmiddagen och Anke var ledig hela dagen! :-) Jag och Charlie rymde alltså från vallen en dag och begav oss till Malung hem till Anna och hennes lille son Max som är tre månader äldre än Charlie. Anna och jag har väl setts någon gång mellan varven sedan vi slutade skolan och det är skoj! Nu har vi ju dessutom nästan jämngamla barn så det blir extra roligt att ses. Anke kom hem till Anna på fikat och vi kom fram till att det är 12 år sedan vi sågs senast, helt galet!!! Och ändå var hon sig så himla lik! Och det kändes verkligen inte som om det var 12 år sedan sist. Anke bjöd sedan på spontanlunch hemma hos henne, jättetrevligt! Jag höll dock på att åka vilse i Malung, hur svårt kan det vara att hitta hem till någon när man vet ganska precis var hon bor??? Sån e jag... Hehe! Som tur var så var hennes son Johan väldigt skarpögd och kunde på långt håll se en stor silverfärgad bil med takbox som virrade runt i kvarteret... (ja inte bara ett kvarter utan många olika kvarter...). Han eskorterade mig sedan med sin cykel hem till Anke! :) Tack tack! I gymnasiet var det jag, Anke och Stina som hängde ihop en hel del. Vi har bl.a. gjort en resa till London tillsammans som var "hårresande"... ;-) Anke kom på idén att ta en promenad hem till Stina för att se om hon var hemma... Sagt och gjort, vi travade hem dit och när Stina som faktiskt var hemma fick se oss trodde hon nog att hon såg i syne! :) Jag har inte träffat henne heller på 12 år ju! Hon var oxå precis sig lik, hade dessutom en rosa top på sig, precis som det ska vara! Stina bor otroligt idylliskt vid älven och hon bjöd på fika i trädgården. Solen sken och hennes döttrar red på deras två hästar och två fina hundar hängde oxå med oss i trädgården. Ren Sörgårdsidyll! Summa summarum; vilken jättebra dag som det blev! Helt spontant utan allt för mycket planerande. Jag var glad i hela kroppen när jag for tillbaks till vallen efter att ha fått träffa kompisar som jag inte ser så ofta! Tack Anna, Anke och Stina för det! :-)

Anna med söta Max!

Anke, precis sig lik...

... och Stina precis sig lik... :)