Vinterkräksjukan har kommit på besök

Jaha, så kom vinterkräksjukan även hem till oss och hälsade på! Inget trevligt besök alls faktiskt. Än så länge är det bara stackars Charlie som har åkt på skiten. Han kräktes första gången natten mot i söndags. Han ropade på mamma och när Henke kom in så låg han och vände sig i sängen och kunde inte sova... och plötsligt kom allt ur honom. Det var en tapper liten Charlie som fick ställas i duschen, han frös och var rätt ynklig. "Jag lovar att jag inte ska spy igen" sa han.... det är andra gången han åker på något sådant, förra gången var hemma hos mormor och morfar när det hände. Den gången tror jag han till och med bad om ursäkt för att han kräktes... Stackars liten.

Charlie har rätt hög feber nu och idag måndag är vi förstås hemma från dagis. Det blir vi även i morgon. Jag har bokat om en del möten som jag skulle ha... till läkaren och banken bl.a. Det får bli nästa vecka helt enkelt.

I går var jag in till stan och träffade härliga Tvilling-Ann. Vi tog en promenad till Gamla Stan där vi tog en långfika på Café Kladdkakan. Mysigt ställe tycker jag!

I lördags, innan C blev sjuk, så var han och jag på bio i Kista. Hans allra första biografbesök! Vi såg Långa Farbrorn och C tyckte nog att den var OK trots att han helst hade velat se en film med Monster Truckar. Vi mumsade popcorn och lördagsgodis iaf och han förundrades över det höga ljudet och hur mörkt det blev innan bion drog igång! Filmen höll på i 43 min, en lagom tid för ett förstagångsbesök. :) C hade inte sovit middag denna dag så efter filmen när Henke skulle prova några skidbyxor på Stadium och Inter Sport så ballade förstås C ur totalt. Usch vad jobbigt det är när det blir så... Inez var superhungrig i vagnen och grät, C sprang runt som en galning i affärerna och gömde sig (jättebra aktivitet när det fullständigt kryllar av folk där). ... Pust!

I väntan på filmen...

I fredags när jag hade hämtat C från dagis åkte jag och barnen hem till Sofia och Jörgen. Där bjöds vi på god fika och Charlie och Calle lekte bra med varandra.

För övrigt rullar vardagen på här hemma. Vi sa det här om kvällen jag och Henke att tänk för 1 ½ månad sedan fanns inte ens Inez hos oss... då hade jag bara en jobbig jättemage... och nu känns det som om hon har varit med oss jättelänge och är så självklar! Tänk så konstigt det kan vara!

Nu ska jag ta lite mellis här, båda barnen sover nämligen.... passa på passa på!

Hej så länge!