Dagar med Pellfia: Hej då 2010

Igår var det nyårsafton, sista dagen på år 2010. Året som gått har ju inneburit både toppar och dalar. Det vi kommer att komma ihåg mest från år 2010 är att fina farmor Berit gick bort den 8 november men även att vi den 22 december fick en underbart fin dotter. Nu 2011 ser jag fram emot att vara föräldraledig hela året, jag ska försöka att njuta av varje dag som jag får vara hemma med Liten.

Nyårsafton firades i hemmets lugna vrå med alla fyra (!) barnen. Ingen "lilla svarta" eller smoking, bara jeans och tjocktröja... :) och brasa i spisen och en mumsig trerätters middag. Vi smidde semesterplaner och hade en trevlig kväll! Raketer sköts tidigt på kvällen för att Charlie skulle kunna få vara med och vid 12-slaget fyrades ytterligare ett gäng av. Vid det laget sov Charlie som en stock och jag låg i sängen med Liten och gav henne mat och höll henne jättenära mig... det var galet mycket fyrverkerier utanför fönstret och jag tyckte själv att det nästan var obehagligt... ville bara att de skulle sluta skjuta så att det blev lugnt så att Liten fick sova. Nu somnade hon ändå mitt i allt oväsende!

Idag tog vi lite sovmorgon allesammans, visa mer än andra. De stora barnen åt frukost vid 12 tror jag.. :) Jag och Charlie var ute och lekte en timme i snön, det kom ju nästan ytterligare 25 cm snö under natten. På eftermiddagen fick Liten ta sitt första bad här hemma. Det uppskattades kanske inte helt... det var helt klart Miss Nöje som badade i någon minut.

Dagens scary thing hände för övrigt helt nyligen. Charlie sover på sitt rum. Vi har ju babywatch så att vi hör när han vaknar. Parent-Unit hade jag här i köket och Henke är här nere oxå. Rätt som det är sprakar det till riktigt ordentligt och det hörs jättehögt barngråt. Henke stänger av den och rusar upp. Charlie ligger och sover som ingenting har hänt...Henke kommer ner och tyckte att det där var ju scary.... och sätter på babywatchen igen och fortfarande är det någon som gråter helt otröstligt, nu hör man att det är ett yngre barn ... Vi måste ha fått in någon annan sändning verkar det som. Med en räckvidd på 200 m så vet vi ju inte ens vilket hus det är. Till slut stängde vi av den, vi kan ju inte lyssna till ett barn som gråter hejdlöst.... vi vet ju inte ens vilket barn det är!! Lite obehagligt var det!

Nu ska jag snart krypa till kojs, ska bara lägga ut några bilder först!

Första parkett vid den tidiga raketavfyrningen!