Pust vilken dag det blev igår. Vi har ju inte Elsa och Albin denna vecka, men Henke är fotbollstränare på lördagar för ett gäng 7-åringar, bl.a. Albin. Abbe lyckades trilla över en bänk på något sätt och resultatet blev en bruten arm. Henrik satt med Albin mer eller mindre hela dagen på Astrid Lindgrens sjukhus...Albin tog det hela med gott mod iallafall och tyckte det nog var lite coolt med sitt blåa gips på armen.
Själv var jag hemma med Charlie och jag fick än en gång bevisat att det verkligen inte går att göra något som helst vettigt med honom i krokarna. Han kräver uppsikt exakt hela tiden. Jag var dum nog och trodde att jag åtminstone kunde feja lite i vardagsrummet uppe med honom med... Att damma gick väl rätt bra, han var så intresserad av skurhinken så han satt där mest hela tiden... det resulterade bara i en plaskvåt Charlie och ett golv som badade i vatten....
Efter att jag bytt kläder på honom skulle jag dammsuga soffan och jag hann inte mer än att börja förrän han kommit åt den fina limegröna stora glasvasen och fällt den i golvet... Det var glasbitar i hela vardagsrummet och det var bara att ge upp städningen... Det gick inte att ha honom där med allt glas...
Mot kvällningen noterade jag i Charlies mun att två tänder i vänster överkäke håller på att tränga fram precis. Det måste göra oerhört ont... :-/ När han skulle sova vid 20-tiden var jag helt utmattad av vårt energiknippe och såg fram emot en soffakväll.... Henke var ute och sprang när jag lade Charlie men när han kom hem 40 min senare skrek Charlie lika mycket som när jag jag lade honom... Han ville verkligen inte sova. Förmodligen är det tänderna som tränger igenom tandköttet för fullt... Vid 21 orkade jag inte mer och Henke fick ta över... jag gick och la mig för att sova helt enkelt. Vid 22 tog vi in Charlie till vår säng för att få lite lugn och ro och där har han sovit i natt... jag känner mig måttligt utvilad. Nu försöker jag äta frukost med Charlie ståendes vid mina ben....han pratar i 190 och har energi för hela Sveriges befolkning känns det som. När Henke vaknar ska han få ta honom så jag kan få baka lussebullar! Det ser jag fram emot, att i lugn och ro få baka en stund.
Ha en trevlig söndag!
Själv var jag hemma med Charlie och jag fick än en gång bevisat att det verkligen inte går att göra något som helst vettigt med honom i krokarna. Han kräver uppsikt exakt hela tiden. Jag var dum nog och trodde att jag åtminstone kunde feja lite i vardagsrummet uppe med honom med... Att damma gick väl rätt bra, han var så intresserad av skurhinken så han satt där mest hela tiden... det resulterade bara i en plaskvåt Charlie och ett golv som badade i vatten....
Efter att jag bytt kläder på honom skulle jag dammsuga soffan och jag hann inte mer än att börja förrän han kommit åt den fina limegröna stora glasvasen och fällt den i golvet... Det var glasbitar i hela vardagsrummet och det var bara att ge upp städningen... Det gick inte att ha honom där med allt glas...
Mot kvällningen noterade jag i Charlies mun att två tänder i vänster överkäke håller på att tränga fram precis. Det måste göra oerhört ont... :-/ När han skulle sova vid 20-tiden var jag helt utmattad av vårt energiknippe och såg fram emot en soffakväll.... Henke var ute och sprang när jag lade Charlie men när han kom hem 40 min senare skrek Charlie lika mycket som när jag jag lade honom... Han ville verkligen inte sova. Förmodligen är det tänderna som tränger igenom tandköttet för fullt... Vid 21 orkade jag inte mer och Henke fick ta över... jag gick och la mig för att sova helt enkelt. Vid 22 tog vi in Charlie till vår säng för att få lite lugn och ro och där har han sovit i natt... jag känner mig måttligt utvilad. Nu försöker jag äta frukost med Charlie ståendes vid mina ben....han pratar i 190 och har energi för hela Sveriges befolkning känns det som. När Henke vaknar ska han få ta honom så jag kan få baka lussebullar! Det ser jag fram emot, att i lugn och ro få baka en stund.
Ha en trevlig söndag!
Charlie ser på Bolibompa, det är både lärorikt....
.... spännande ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar