Hur svårt kan det va?

Ibland är barn roliga. Eller inte.

Vi skulle äta lunch idag och i vår lilla familj har vi inga bestämda platser där vi sitter när vi äter, förutom Elsa, som har sin "favoritplats". Och så Charlie förstås som sitter på kortändan i sin stol. Ibland händer det sig dock att Albin vill sitta just på Elsas plats, och då blir det förstås full cirkus. Detta hände idag igen... så Henrik kom på den briljanta idén att vi skulle lotta var vi skulle sitta och därefter så behåller vi dessa platser. Jag tyckte att det var en strålande idé för det blir ju verkligen rättvist och vi slipper dessutom allt framtida tjafs! Alla verkade vara med på noterna.

Jag tyckte att jag var extremt pedagogisk och gjorde fyra lappar med siffrorna 1 till 4 och lade vid de olika platserna. Därefter gjorde jag ytterligare fyra lotter med siffrorna 1 till 4. Den siffra som man fick på lotten, på den platsen skulle man sitta. You got it? Inte så svårt, ellerhur!! :) Jag blev lite stressad när jag insåg att det skulle kunna bli tjafs om vem som skulle ta den första lotten, om vi skulle behöva lotta om det oxå... men det fungerade faktiskt med att Elsa fick välja först och Albin och vi andra därefter. När Elsa öppnade sin lott så blev hon strålande glad, det var nämligen hennes "favoritplats". Abbe hamnade på platsen bredvid henne. KATASTROF! :) Det första som han försökte med var att på allvar insistera på att det stod siffran 5 på hans lott... jag köpte inte riktigt det resonemanget. Nog för att jag skriver slarvigt men det fanns ju ingen direkt anledning till att jag skulle ha skrivit siffran fem... ! :-) Vi fick jämföra hans lott med lappen på hans plats så att han såg att min fula krumelur iallafall såg likadan ut på båda ställen. Nu blev det ju totalt missnöje som visades genom mindre glada miner, talvägran, matvägran, repliker som att han tappat matlusten osv...

Som tur är, så är barn mutbara. Vi hade redan innan detta utspelade sig bestämt att hela familjen efter lunchen skulle åka till Stinsen där vi även skulle fika. Jag nämnde i förbifarten att man kan glömma fika om man inte har ätit upp maten eller om man har tappat matlusten... :) Vips, så började Albin pillra lite bland sina makaroner och köttbullar... Pjuh! Han åt upp i alla fall hälften vilket väl får ses som ok.

Jösses, ibland undrar man hur svårt saker och ting ska vara! :) vi ska snart äta middag, jag väntar med spänning på hur det kommer att funka med våra nya bordsplaceringar!